lilyana

Framme i Stockholm.

Tåget var försenat.

SJ suger.


Jag gick upp jättetidigt imorse, för att inte stressa och så vidare. Trots detta glömde jag både jacka och linsvätska... Fiffiga jag får koka egen koksaltslösning och tacka fan för att apoteket har öppet en stund imorgon så jag kan köpa riktiga grejer... 

Vi missade även bussen till stan imorse. Jag som var så förberedd hade ju helt glömt att det var röd dag så tiderna stämde ju inte. Som tur är kunde farfar Tommy slänga sig i bilen och rusa ner oss till stationen, tack tack!

Ja och sen var det ju försening på en gång... Vidare så fick vi vackert stanna i Degerfors eftersom det var elfel längre fram. Bussar kom efter nästan en timme och körde till Hallsberg. Där rådde allmän förvirring, vilket tåg skulle vi med, vilka skulle vart och så vidare.

Jaja, fram kom vi i alla fall, en och en halv timme försenade.

Jag och Damian har haft myskväll. 

Vi var på Mariebergsskogen en snabbis igår.






Annars håller jag mig hemma. Har galet ont i magen och kan knappt äta utan att det hugger till. Men, men, det går väl över det med...

Jag ska maila lite till folk i Rumänien. De områden jag ska hålla mig är madieklimat och gatuhundar. Spännande, spännande!


Peace!

Såg den här filmen igår:

Häromdagen delade jag, Chris och Dennis på en 50-bitars partytallrik från HappyKitchen.

Det har varit en sån natt...med en liten skitunge som skrikit om mardrömmar med rosa monster (?) och ville komma till våran säng. Jag var verkligen inte på humör och dunkade knytnäven i sängen och skrek "men sov NU".

Jag vet mycket moget, men sen hade vi ett lugnare samtal. Damian förklarade att han "ser ju saker i sina ögon för att han är annorlunda och det är därför han kan se sina spökkompisar". Jahh.

Jag ska erkänna att en kall kår ilade längs min rygg då. Tänk om det är sant, att barn ser sådant som inte vi ser!?

Vi var på kalas för Eira i måndags!

Tiden går lite för fort känner jag. Om en vecka fyller jag år, helgen därpå åker jag till Stockholm för att möta upp kusin från Österrike. En vecka efter det bär det av till Göteborg och sen vidare till Rumänien. 

Jag trodde det var lånngt kvar dit men nu bara drar tiden iväg med mig. Min lärare frågade mig hur det blir med rumänienresan, med tanke på Chris. Tanken hade inte ens slagit mig, att jag kanske inte skulle kunna följa med. Jag tror inte det kommer vara något problem, det löser sig alltid, men ändå.

Jag vill verkligen inte missa den resan. Hela klassen åker dit för att sedan göra en reportagetidning. Men ja, det löser sig...


I fredag sov jag och Damian över hos Sofie och Nova. De var så gulliga, så goa mot varann när de skulle lägga sig. Damian skulle sova på madrass i Novas rum. När klockan blev elva stod de i Novas säng och jämförde muskler... Damian fick vackert flytta ut, eftersom vi skulle på danslektion och Nova på kalas på förmiddagen. Nova hjälpte till att bädda om och tog med en massa gossedjur som han fick låna.

Tänkte inte alls på att fota men här är lite bilder från onsdag-torsdag.

Jag är hemma idag. Chris är fortfarande på sjukhuset, väntar på en update. Damian är på dagis. Jag ska försöka plocka ihop mig själv lite, rensa tankarna med städ och tvätt. Känner mig sjukt ofokuserad just nu så det är bäst att göra sådant som inte kräver så mycket tankeåtgång...

Senare i eftermidddag ska jag och Damian gå till Sofie och Nova. Vi ska sova över hos dem för första gången. Det blir pizza, film och godis för hela slanten. Jag och Damian gick igenom planeringen igår när han skulle lägga sig och han var mycket bestämd med att han skulle ligga på madrass i Novas rum. Gullungar, undrar hur länge de kommer vara uppe.

Det är så fantastiskt att jag och Sofie, helt oplanerat, fick barn samtidigt. Det skiljer bara tre-fyra månader mellan Nova och Damian. 

För ett par år sen blev Chris sjuk. För att göra det hela kort så är något knasigt med hans blod och han får blödningar och proppar. Läkarna vet inte vad det beror på och det har varit sjukt jobbigt. 

Sist var det precis när jag skulle börja skolan, i augusti. Jag var skitglad för att ha hittat rätt, Chris var nöjd med nya tag på jobbet och allt var skitbra och så pang. In och ut på sjukhuset och månader med kramp i magen. Efter ett tag återgick dock livet till vardagen och allt rullade på.

Förra veckan avslutade jag min praktik på Nwt.. Jag hade det skitbra och lärde mig mycket. Tillbaka på skolan väntade nya utmanigar och arbeten att se fram emot. Men nu var det dags igen...

En propp i benet men det verkade inte så allvarligt att läkarna ville lägga in honom. Han har gått på kontroller varje dag och stämningen här hemma har inte varit på topp. Imorse fick jag reda på att jag får sommarjobba på Nwt, från juli till oktober. Jag är så sjukt glad men jag kan ändå inte vara det när det här hänger över oss.

Det är så jävla rörigt nu, många stora förändringar står framför oss och även om jag försöker att inte ta ut något i förskott så sliter det och drar i mig. Det är så omtumlande och tar mycket energi.

Efter middagen förut såg jag att Chris fått ett långt blåmärke över magen. Han ringde in till Csk och blir inlagd över natten för observation. Tråkigt men samtidigt väldigt skönt.

Livet suger jävligt fett ibland....


Tack Sofie och Dennis för att varit verkliga klippor till vänner och funnits där för oss dygnet runt. Älskar er!

Idag har Damian och jag varit på kalas hos Doris =)

Imorgon fyller en kär vän år och jag och Damian har pysslat presenter =)

Tillbaka till verkligheten... Igår var sista dagen på praktiken. På måndag är vi lediga för att skriva praktikrapport och sen är skolan igång igen!



Det har varit  mycket lärorikt och nu håller jag tummarna för sommarjobb =)



Nu ska jag och Damian dra på danslektion, en längre update kommer sen!