lilyana

Det fanns en tid då det här med musik var väldigt viktigt för mig. Eller ja, musiksmak menar jag, musiken är fortfarande mycket viktig.

Jag upptäckte det helt plötsligt. Att jag inte visste vad de flesta av mina vänner lyssnade på. Det som förr var bland de första frågorna i en ny bekanskap hade nu helt förbisetts.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det var aldrig så att jag dömde ut  någon för deras musiksmak. Eller ja. Dansband. Där tar det stopp. Inte ens på skoj. Nej.

Annars är jag väldigt öppensinnad. Jag får utstå pikar från Chris för att jag lyssnar på ompa ompa-musik. Han fattar inte. Ompa ompa är i varje jugges blod, säga vad man vill. Vad ompa ompa är? 

Här är en tillfällig favorit, eller två då, men typ samma. Bästa städmusiken också!

http://www.youtube.com/watch?v=iwvdzVEAZAU
och
http://www.youtube.com/watch?v=3jVc8coAUhc

I alla fall. Jag är en periodare när det gäller musik. Jag lyssnar på vissa låtar eller band intensivt under en period för att sedan byta. Ibland tar jag till mig något nytt. Men för det mesta går det runt. Jag återgår till gamla favoriter.

Just nu dånar Disturbed, Tool och The Doors i mina hörlurar. Om och om igen. 


Jag mår dåligt om jag inte får lyssna på musik. På riktigt. Och det måste vara högt, annars fuunkar det inte. Och eftersom vi har en jävla diktator hemma som äger tvn och stereon dagtid och när han lagt sig blir de för sent så.

Jag har införskaffat mig ett par jävla bra hörlurar men lite risky är det. För då hör jag ju inte vad den lilla diktatorn håller på med. Så det blir sparsamt med musiken. Jobbigt värre.




Hur gör ni? Hur gör djur?

här är den

Jo, jag slog mig men jag bröt typ ihop i ett hysteriskt skratt så tårarna sprutade och Chris trodde att jag grät och försökte lyfta mig i armhålorna, jävla mupp. I alla fall, skrattandes tog jag mig upp, så jävla snopen, och lyckades skratta fram "hahaha jag hahaha måste ringa till Sofie och berätta hahahhaha". Seriöst, den människan vet alldeles för mycket om mitt liv (I will have to shoot you).

Och sen slutade jag skratta och ringde Sofie.

Fan, det var ju något mer jag skulle skriva....men jag glömde nog bort... jag är Doris, ni vet, från hitta Nemo? Precis så.

men det största och viktigaste är i alla fall att jag fått ett längre vik. på KT/Kuriren!
jeiiii mee!!!


just nu gäller sova - jobba - äta - sova men ja, jag tror alla nissar som läser här överlever, eller hur?

här är i alla fall lite blandat från mars, enjoy

Jag kan ångra att jag inte är religiös ibland. Det hade varit så enkelt att slänga ur sig ett "man kommer till himlen". Men nu är det inte så. Ihop med att jag inte vill hitta på skit och ljuga, inte för någon och speciellt inte för min son, så.

Jag fick lov att vara jävligt otydlig. Vi har tidigare pratat om vad som händer med kroppen efter döden. Att den ruttnar, äts upp av maskar, det naturliga kretsloppet eller kremering. Men vad händer mer då?


Häromdagen vände sig Damian helt plötsligt till mig, med tårar i ögonen, och sa " jag vill inte dö, inte när jag är gammal heller, jag vill inte vara död". Han var helt förstörd.

Det hjälper inte att säga att det är så långt dit så det behöver han inte tänka på. Så är det ju inte heller, vi riskerar alla att dö, hela tiden, varje dag. Jag kunde inte heller lova guld och gröna skogar efter döden. Det där med 70 oskulder tror jag är tämligen orelevant ännu.

Jag rabblade i alla fall de olika alternativen, utelämnandes himlen. Reinkarnation, svävande andar och Nangiala är alla mer acceptabla scenarion i mitt huvud. 

Även om jag själv är mer biologiskt lagt i det här området, satt jag där och broderade ut. Jag kunde inte se in i hans ögon och säga att jag tror att man dör och så är det slut. Vår hjärna slutar fungera, våra tankar försvinner och så är det bara slut.

Det var en förälder som hittade på efter döden-rabblet, det är jag säker på. 

Han funderade lite och lugnade sig för stunden. Mer frågor kommer, det vet jag. Jag kommer att tvingas dissikera det svar jag slängde ur mig, ner till de minsta beståndsdelarna. Min lilla herre, han grubblar och grubblar, så mycket att det kokar över i huvudet ibland.

Hur resonerar ni?

Ja, som de felsta andra rasar jag över vädret. Men jag har haft en asbra helg så egentligen gör det inte så mycket. Fast snön får ju gärna vara borta imorgon då.

Igår åkte jag till Karlstad och min allra bästa Sofie. Laddade inför kvällen med obskyra mängder Happy Kitchen-sushi, bästa sushin. Senare drog vi till Nöjes och Mustaaaaaaasch!