lilyana

Enligt någon tradition kan kvinnor fria till sina män idag. Jag är inte en traditionsmänniska, förutom om det gäller mina egna traditioner. Då kan jag vara nitisk och de i min omgivning får foga sig. Men så är det.

Om du håller till traditioner för att du tycker att det är fint, gulligt eller vadsomhelst, ok. Men om du drar dig för att fråga den du älskar om den vill gifta sig med dig bara för att det är fel dag på året, eller för att "det är mannen som ska fria", så har du större problem än traditionsslaveri.

Jag vill påstå att du inte är passionerad nog. Älskar du någon så oerhört mycket att du vill vara med den i resten av ditt liv, så säger du väl det, oavsett datum. Och när ska kvinnor fria till sina kvinnor och män till sina män?

Det var 2005. Christoffer och jag hade haft ett väldigt turbulent år, en riktig kris. Mycket skrik och gap, velande, och sorg. På sommaren åkte jag ner till Bosnien och Serbien för att hälsa på släkt.

Jag måste bara berätta först att jag alltid sagt att jag aldrig skulle gifta mig. Det var tramsigt pappersarbete i mina ögon. Vi kunde ha en stor fest för att fira oss som par, men inte mer. Jag var även väldigt skeptisk till att skaffa barn. Jag tycker inte om barn.

I alla fall. När jag varit där nere i tre veckor kom Chris ner. Det var lite, vad ska jag säga, känsligt. Allt var så skört. Men vi skulle ha en liten semester tillsammans ändå. Så han kom.





Och det känns fortfarande så rätt.

Vad ser detta ut som?

Kallt som fan men soligt är det. Ut i friska luften!

Förförra helgen var kusinen Dijana från Österrike här. Eller ja, egentligen är vi inte kusiner, som Chris har varit noga med att påpeka. Egentligen är min mamma och hennes mamma kusiner. Vad är vi då? I juggeland har vi löst detta ursmidigt. Alla är kusiner. Enkelt.


När Dina var här i somras hängde vi i Stockholm. Men denna gången hälsade hon på hos mig i Karlskoga. Tyvärr finns det ingenting att göra här, inte på vintern i alla fall. Istället åkte vi till Karlstad, shoppade, drog ut på Ankan och fick sova hos snällaste Joanna. 

Kommentaren var typ att personen hade hoppats att den nyfödda prinsessan hade varit en prins så att personens egen dotter skulle ha en chans.

Den har hägrat kring mig ett bra tag nu, flera veckor, den förfärliga förkylningen. Jag har inte tid, jag har inte tid, är mitt mantra. Det har fungerat ett tag men nu smyger den sig på. 

Jag har varit nästan sjuk emellanåt men igår kväll kom en sveda i halsen och känslan av slemfyllda lungor över mig. Så som det brukar kännas när man varit sjuk ett tag och snorat. Jag får liksom ingen luft, och det rosslar i lungorna, så jag blir dåsig och seg.

Särskilt kul är det då jag har hela helgen bokad med jobb. Men men, jag får se hur jag mår på fredag helt enkelt.

Gjorde Sthlm i helgen. Damian va hos sin mormor och Chris och jag var lite överallt =)