lilyana

För ett par år sen blev Chris sjuk. För att göra det hela kort så är något knasigt med hans blod och han får blödningar och proppar. Läkarna vet inte vad det beror på och det har varit sjukt jobbigt. 

Sist var det precis när jag skulle börja skolan, i augusti. Jag var skitglad för att ha hittat rätt, Chris var nöjd med nya tag på jobbet och allt var skitbra och så pang. In och ut på sjukhuset och månader med kramp i magen. Efter ett tag återgick dock livet till vardagen och allt rullade på.

Förra veckan avslutade jag min praktik på Nwt.. Jag hade det skitbra och lärde mig mycket. Tillbaka på skolan väntade nya utmanigar och arbeten att se fram emot. Men nu var det dags igen...

En propp i benet men det verkade inte så allvarligt att läkarna ville lägga in honom. Han har gått på kontroller varje dag och stämningen här hemma har inte varit på topp. Imorse fick jag reda på att jag får sommarjobba på Nwt, från juli till oktober. Jag är så sjukt glad men jag kan ändå inte vara det när det här hänger över oss.

Det är så jävla rörigt nu, många stora förändringar står framför oss och även om jag försöker att inte ta ut något i förskott så sliter det och drar i mig. Det är så omtumlande och tar mycket energi.

Efter middagen förut såg jag att Chris fått ett långt blåmärke över magen. Han ringde in till Csk och blir inlagd över natten för observation. Tråkigt men samtidigt väldigt skönt.

Livet suger jävligt fett ibland....


Tack Sofie och Dennis för att varit verkliga klippor till vänner och funnits där för oss dygnet runt. Älskar er!