lilyana

för det är Chris födelsedag <3 Grattis gullet, love u!


Igår var hans mamma & Tommy här, tillsammans med Chris mormor, morfar och gubben Johan ;)

Idag hade jag deadline på tre av fyra reportage som jag skrivit för nwt-bilagan arbete&ekonomi. Känns skönt att det är färdigt och att arbetet kan gå vidare.

Fick igenom två till av mina idéer så nu är det fullt ös med dem. Imorgon blir det en spännande dag med flera intervjuer samt en lunchdejt med Maalun =)

Nu till något helt annat.

Jag gillar Malin Wollin jävla mycket, jag behöver inte hålla med om allt, men hon skriver bra och hennes krig mot alla dumma människor som inte fattar att man kan och får ha olika åsikter är imponerande. Orken! Gillar man inte så är det ju bara att klicka vidare, kära nån...

Läste i alla fall just detta. Lite roligt är det ju, och smidigt också, att veta att den där "hederskoden" finns. Det som är bra störande är dock att många tjejer utnyttjar det och men övermod tjafsar, puttas och slåss för att de VET att killen inte slår tillbaka.

En kompis till mig ville (fråga inte varför) provocera sin kille med alla möjliga sorters beteende och han framhöll hela tiden att han fattade vad hon höll på  med och att han aldrig slår tjejer. Det slutade med att han slog ner henne och sparkade henne när  hon låg ner. Ok eller inte, är inte det jag ifrågasätter här, men om jag var kille och en tjej slåg på mig så skulle jag fan slå tillbaka. om än kanske inte lika hårt

Tisdag brukar vara min sämsta dag, men idag vaknade jag pigg och redo för en produktiv arbetsdag. Kan ha att göra med att snälla Vera var här igår och satte i löshår på mig =)

Smart ass som jag är beställde jag ju vågigt hår. Till mitt försvar såg det inte SÅ lockigt ut på hemsidan men men, jag är inte kräsen, det funkar bra det med. Jag har ju aldrig haft så lockigt hår förut så.

I helgen hade vi besök av Nexi. Det fick dock avslutas tidigare än planerat då fröken var OMÖJLIG att gå ut med, speciellt ihop med ett barn. Kul att se en doberman och en fyraåring bråka om pinnar...inte.

Ny vecka, nya tag!


Idag blir det att göra färdigt intervjuer så att jag kan börja med nytt =)

Take care allihop o kör hårt!

Igår var jag ju på ett jobb i Oslo. Var på ett bygge och fotade och det var så förbannat kallt så jag kunde knappt hålla pennan och skriva...
Fotografen och jag fick stå ute och vänta i typ en timme! Det blåste så att man knappt kunde gå, så kallt som fan var det...

Trots kylan och blåsten så tyckte jag att Oslo verkar vara en fin och spänannde stad. Planerar en helgtripp med älsklingen, när det blir varmare. Operahuset var väldigt mäktigt, gäller bara att få igenom att gå på en opera ;)

Sen Damian föddes har jag jobbat till och från, ibland jättemycket och ibland inget alls, sådär så att det jämnar ut sig. Oftast har jag då inte haft så dåligt samvete om han varit på dagis jättelänge någon dag, eftersom jag vet att det bara sker ibland.

Damian har det superbra på sitt dagis, han har kompisar, leker och har det hur kul som helst.

Trots detta, har jag i de fall jag fått sluta tidigare skyndat mig till dagis för att hämta tidigare...för att vara snäll. Vad har hänt då?

Jo, jag har fått släpa hem en skitsur unge som hatar mig för att jag kommer och avbryter hans planer (de skulle ju just äta mellanmål/gå till någon annan avdelning/gå ut/whatever) och jag kan minsann gå hem själv och jag är dum.

Lärde jag mig något?

Nej.

NU, först NU (han blir fem i maj) struntar jag i att hämmta tidigt. Jag tar den där timmen och sitter och pillar navelludd i värsta fall, men jag går inte och hämtar före utsatt tid.

Ett nytt problem för mig är dock en annan insikt. Nu när jag jobbat heltid i en vecka, (och gått i skolan heltid inann för den delen oxå men inte lika sent) kommit hem strax efter sex och Damian lägger sig klockan åtta har jag knappt varit hemma alls. Och jag saknar det inte. Jag kan jobba huuuur mycket som helst känns det som. Jag vill, jag vill jag vill verkligen det här. Det går hur bra som helst.

Och så kommer jag på mig själv att jag har en liten son hemma som jag inte träffar och har den där jävla kvalitetstiden med annat än på helgen och att jag inte saknar det, jag tänker knappt på hem/barn/man.

Då får jag dåligt samvete för att jag inte har dåligt samvete för att jag är borta och inte bryr mig.




Tankar på det?

Hela dagen har gått åt till intervjuer, hann precis skriva ihop allt innan det var dags att dra hem =) Jag hann ifs med en långlunch på FishEye mittidär men ändå.

Men jag klagar inte! Trivs som fisken i vattnet och kom på mig själv att jag gick och mös i solen och tänkte "det här kan jag tänka mig att göra varje dag". hahaha, det ska jag ju!?! 

En av intervjuerna var på Hammarö. Jag har bara varit där ett par gånger o åkte då bara raka vägen till destinationen så nu var det lite spännande. Fint var det men varför plogar de inte på vägarna? Skitkul att gå i villaområdet, inga trotoarer och ett megalager av snö/slask/is över hela gatan....

Förra veckan gjorde jag en intervju med en norsk kille. Det gick ok, bara något ord som jag inte förstod. MEN

...imorgon åker jag till Oslo där jag aldrig varit för att intervjua en kille som pratar icke svenskanpassad norska som jag inte kan...

Jag pratade med honom i telefon idag och ja, det var flera gånger som han frågade saker som jag bara svarade "ja" på och så frågade han om igen o då klickade det att "ja" kanske inte var ett giltigt svar, tex om vilken tid vi kommer....
det roliga är att vi precis idag pratade om det här på studion, så jävla pinsamt det är att låtsas förstå o så verkar man helt blåst....

Som tur är har jag med mig en fotograf så jag har lite sällskap, plus att hon kör så jag slapp åka tåg =)



Förhoppningsvis hinner jag hem till Systerskap-festivalen som börjar 17 imorgon.

Take care allihopa och önska mig lycka till imrogon!

I fredags var jag med några klasskompisar på sista genrepet för Jesus christ superstar (Tack Anna!). Väldigt imponerande!

Mad risk för att dumförklara mig själv, men satan vad bra den var! Jag har aldrig tidigare sett/hört på den så helt nytt för mig och jag tyckte att det var fantastiskt.

Spelas på Scala så passapå passapå!

Efter nästan en veckas väntan så kom den ut. Min atikel om lille River som dog...

Vi tittar på Family guy och de visar två italienare som står och pratar med varann.
Damian: Det var två tjuvar som pratade med varandra.

Bra gjort att han direkt identifierar italienare som kriminella...

Fördelar med att färga håret hemma:

Idag har jag gjort min första dag på Nya Wärmlands-Tidningen.

Jag var sjukt nervös imorse men väl där gled det bara på. Fick skriva en liten artikel idag men har flera större jobb på gång och det ska bli såååå roligt att köra sitt race och just att slippa den förbannade molkomsvinken!

Idag gäller det!

Första dagen på praktiken på NWT....

Håll tummarna!!!

När Damian föddes kom snart frågorna om när nästa barn kommer. På något konstigt sätt verkar folk tycka att det är helt ok att lägga sig i ens familjeplanering, samt att kommentera och kritisera ens val. Förutom det självklart oförskämda så är det minst sagt okänsligt, med tanke på att många har svårt att få barn.

Jag har aldig varit en barnmänniska. Aldrig suttit barnvakt eller gullat med bebisar. Men jag var ändå ganska bestämd att jag skulle ha ett barn, för att föra mitt ego vidare liksom. Jag var även på det klara med att jag skulle ha fått mitt barn innan jag fyllde 25, oavsett om jag var i ett förhållande eller inte.

Nu råkade det ju vara så att jag var tillsammans med Chris så det löste sig ganska bra ändå. Vi bestämde oss för att det var dags. Jag är så glad att det är just Chris som är pappa till vårt barn. Han är en sjukt lugn och snäll människa och oavsett vad som händer med oss kommer han alltid vara en superbra pappa. Det finns inget värre än separerande par som bara tänker på sig själva och smutskastar fram och tillbaka utan att tänka på barnen.

I alla fall. Vi är båda, för tillfället, säkra på att Damian kommer att bli ett ensambarn. Vi vill helt enkelt inte ha fler barn. Dock verkar inte detta vara helt ok. Allt detta tjat om att barn inte ska skämmas bort och att de ska anpassa sig osv osv men ett syskon ska de "få". Ett barn ska alltså sättas till världen, enkom för att fylla något hos ett annat barn...hm.

Alltså, ok om man så vill ha tio barn, kan man ta hand om dem så skiter jag fullständigt i det (och ska göra det då jag inte har ngt med det att göra), men jag tycker att det borde vara accepterat att ha ett barn också.

Det är inte bara glid att ha eller vara ett ensambarn. Enligt en brittisk studie verkar ett ensambarn smartare eftersom det har ett välutvecklat språk och ofta har mer kunskap än jämnåriga barn. Barnet får ju oftast vara i vuxensällskap och snappar upp mycket som det inte har förslåelse för, även om det låter så. Dock hamnar den känslomässiga utvecklingen efter eftesom barnet inte får ta del av syskongnabbet. Just det här att lära sig att se relationer i gråskala och inte bara i svart och vtt är något som jag först på senare år börjat lära mig.

Jag har många gånger under min uppväxt klippt kontakter för att jag inte accepterat minsta fel och inte kunnat se att man kan jobba sig igenom det, passar det inte så dra var det. Nu är det ju så att Damian är mycket på dagis och får sin barnstimulans. Han har även flera kompisar som han umgås med privat och får lära sig att dela med sig på sitt territorium.

Jag tycker att man som endabarn får många fördelar, en styrka med att klara sig själv, men jag tror också att föräldrar som bestämmer sig att ha ett barn verkligen måste låta barnet vara barn.

Idag var det den sista skoldagen på länge. Nästa vecka börjar vi vår praktik och jag ska vara på NWT. Praktiken håller på i hela fem veckor och det är sjukt spännande och nervöst.
Jag tänker hela tiden att jag har glömt allt och att jag bara kommer att göra bort mig...

Det känns också att det gått väldigt fort. Det var ju typ igår som vi var på Fyrbo och smygfotade folk som gav oss skumma blickar! Fast samtidigt känns det som länge sen. Vi har ju gjort så mycket under det här året.

P.S. Damian "sjunger" Thriller med Michael Jackson och rappakaljan kommer "ola mister green".....och så ska man vara en bra förälder och inte skratta åt sitt barn....D.S.

Idag är det eget arbete på schemat med en föreläsning som börjar kl.16. Jag hade tänkt att gå men det går bara inte. Till råga på snor och host så nyser jag som fan också och är helt enkelt inte världens piggaste.

Damian är ju också sjuk men mycket bättre nu. Han skulle vara hos farmor under tiden jag var borta eftersom Chris jobbar kväll. Nu somnade han på soffan så det är nog bra att vi stannar hemma. I vanliga fall är han som en tjackad duracelkanin så nej, han somnar inte i soffan bara sådär.

Jag är sjuk så i brist på annat snnor jag denna:

Det var ca tre år sen jag och Joanna såg sist. Igår skulle vi äntligen ta ett par öl och snacka ikapp!

Glada Ankan - Jag började med en Jack, Damians hosta hade spridit lite kill även till min hals. Ett par öl blev flera och i vimlet träffade jag på Vera med vän. De var coolt klädda i klargröna mjukisdressar och knallrött hår, vilket i mitt huvud gjordde att de liknade oompa-loompier (Chokladfabriken u know). I alla fall så blev vi medbjudna till efterhäng på Maxim.

Så, när ankan stängde trotsade kylan och begav oss mot Herrhagen. På Maxim tog vi några öl, snacka lite skit, kolla lite dans och träffade på en gammal klasskompis. Strax innan fem drog vi oss hemåt.

All in all, en jävligt bra utgång!

Ikväll ska Chris iväg på poker så jag och Damian får roa oss själva. Jag ska även vara hundvakt. Det kommer nog gå bra, mitt största problem blir att hålla mig vaken då jag gick upp kl.10...

Några bilder från Karlstad bästa, nämnligen Fisheye Ink. Var där och fotade i onsdags.